Jag har lyst med min frånvaro de senaste 10 dagarna och det har tyvärr inte rört sig om en tropisk semester utan något så trist och enkelt som att luften gick ur mig lite. Viljan att ägna all min vakna tid åt det här projektet är det inget fel på, det är väl förmågan som ibland inte hänger med. Om man ska vänta på att bli felfri och stark själv innan man hjälper andra kan man ju dock vänta förevigt så det tänker jag inte ägna mig åt.
När jag startade denna gruppen hade jag en väldigt vag idé om vad jag ville göra. Jag hade två vuxna hannar hemma för omplacering som behövde hitta en familj, men vart jag än försökte annonsera om detta låg min annons omringad av fluffiga, gulliga bebisar med stamtavlor och häftiga avelsnamn. Så jag fick en liten snilleblixt och tänkte att man kunde skapa en köp & sälj-grupp fast främst för vuxna djur och/eller djur som var i akut behov av ett nytt hem. Jag tog kontakt med en stor köp & sälj-grupp för marsvin på facebook, och skrev även till admin för en ganska stor omplaceringsgrupp i hopp om att få göra lite gratisreklam.
Den stora gruppen tyckte att jag var för uppfödar-fientlig, och jag försökte att släta ut min väldigt radikala gruppbeskrivning för att kompromissa, men skadan var redan skedd. Admin för omplaceringsgruppen tyckte att det var en fin tanke men att det snabbt kunde gå illa om man inte var försiktig. Hon erbjöd sig att hjälpa mig att administrera över gruppen och sen ta ett beslut om huruvida mitt skamförslag om gratis exponering skulle bli aktuellt. Vad som egentligen hände där var att jag bad om några kronor och fick en guldtacka istället!
Det omedelbara resultatet av Irenes insats i gruppen blev att vi gick från en köp & sälj-grupp som jag tänkt skulle sköta sig själv, till en grupp med stark ideologisk värdegrund som skulle kräva stort engagemang och ledarskap. Min "jag orkar egentligen inte bråka med någon"- attityd dög inte. Kraven på mig ökade explosionsartat och jag insåg att det är såhär det ska vara. Om du vill hjälpa djur men inte riktigt engagera dig - gör något annat. Jag vill argumentera för att det i dagsläget inte finns en mer utsatt samhällsgrupp än djur, framförallt de vi människor själva föder upp, och om du inte är beredd att ta in allt vad det innebär att förändra deras livssituation är du inte lämpad att starta och leda en organisation med ett sådant mål. Du kan fortfarande göra skillnad, men ska du gå längst fram i tåget får du nog se till att vara värst av alla!
Vad som just nu pågår är att vi får ganska många ansökningar till gruppen dagligen. Många av dom är från uppfödare som söker till gruppen under falska facebook-konton. Mest troligt för att de är nyfikna på om vi snackar skit om dom (det är det vi har bloggen till, sätt igång och hat-kommentera här! Jag lovar att försöka svara på allt ert gnäll!). Problemet är att eftersom gruppen numer inte handlar om köp & sälj är det lite oklart hur vi ska hantera tillväxten av medlemmar. Vi vill hitta bra hem åt alla små grisar som verkligen behöver det, och för det behöver vi nå ut till adoptörer. Samtidigt blir det omöjligt att kontrollera att alla som är i gruppen verkligen stödjer vår värdegrund om insläppet går för snabbt.
Det jag försöker säga är; jag kommer INTE att ge upp. Vi har i nuläget inte många djur i cirkulation, och inte många medlemmar och det är BRA. Min dröm är att så småningom sätta ihop en styrelse och officiellt registreras som förening. Först när vi har ett starkt, högkvalitativt nätverk av medlemmar kan vi vara säkra på att allting sköts ansvarsfullt, från upphämtning till vård till jourhem till adoption.
Då jävlar kommer det hända grejer!
/Vicky
Vart tog Vickan vägen? En kort briefing.
Allmänt KommenteraJag har lyst med min frånvaro de senaste 10 dagarna och det har tyvärr inte rört sig om en tropisk semester utan något så trist och enkelt som att luften gick ur mig lite. Viljan att ägna all min vakna tid åt det här projektet är det inget fel på, det är väl förmågan som ibland inte hänger med. Om man ska vänta på att bli felfri och stark själv innan man hjälper andra kan man ju dock vänta förevigt så det tänker jag inte ägna mig åt.
När jag startade denna gruppen hade jag en väldigt vag idé om vad jag ville göra. Jag hade två vuxna hannar hemma för omplacering som behövde hitta en familj, men vart jag än försökte annonsera om detta låg min annons omringad av fluffiga, gulliga bebisar med stamtavlor och häftiga avelsnamn. Så jag fick en liten snilleblixt och tänkte att man kunde skapa en köp & sälj-grupp fast främst för vuxna djur och/eller djur som var i akut behov av ett nytt hem. Jag tog kontakt med en stor köp & sälj-grupp för marsvin på facebook, och skrev även till admin för en ganska stor omplaceringsgrupp i hopp om att få göra lite gratisreklam.
Den stora gruppen tyckte att jag var för uppfödar-fientlig, och jag försökte att släta ut min väldigt radikala gruppbeskrivning för att kompromissa, men skadan var redan skedd. Admin för omplaceringsgruppen tyckte att det var en fin tanke men att det snabbt kunde gå illa om man inte var försiktig. Hon erbjöd sig att hjälpa mig att administrera över gruppen och sen ta ett beslut om huruvida mitt skamförslag om gratis exponering skulle bli aktuellt. Vad som egentligen hände där var att jag bad om några kronor och fick en guldtacka istället!
Det omedelbara resultatet av Irenes insats i gruppen blev att vi gick från en köp & sälj-grupp som jag tänkt skulle sköta sig själv, till en grupp med stark ideologisk värdegrund som skulle kräva stort engagemang och ledarskap. Min "jag orkar egentligen inte bråka med någon"- attityd dög inte. Kraven på mig ökade explosionsartat och jag insåg att det är såhär det ska vara. Om du vill hjälpa djur men inte riktigt engagera dig - gör något annat. Jag vill argumentera för att det i dagsläget inte finns en mer utsatt samhällsgrupp än djur, framförallt de vi människor själva föder upp, och om du inte är beredd att ta in allt vad det innebär att förändra deras livssituation är du inte lämpad att starta och leda en organisation med ett sådant mål. Du kan fortfarande göra skillnad, men ska du gå längst fram i tåget får du nog se till att vara värst av alla!
Vad som just nu pågår är att vi får ganska många ansökningar till gruppen dagligen. Många av dom är från uppfödare som söker till gruppen under falska facebook-konton. Mest troligt för att de är nyfikna på om vi snackar skit om dom (det är det vi har bloggen till, sätt igång och hat-kommentera här! Jag lovar att försöka svara på allt ert gnäll!). Problemet är att eftersom gruppen numer inte handlar om köp & sälj är det lite oklart hur vi ska hantera tillväxten av medlemmar. Vi vill hitta bra hem åt alla små grisar som verkligen behöver det, och för det behöver vi nå ut till adoptörer. Samtidigt blir det omöjligt att kontrollera att alla som är i gruppen verkligen stödjer vår värdegrund om insläppet går för snabbt.
Det jag försöker säga är; jag kommer INTE att ge upp. Vi har i nuläget inte många djur i cirkulation, och inte många medlemmar och det är BRA. Min dröm är att så småningom sätta ihop en styrelse och officiellt registreras som förening. Först när vi har ett starkt, högkvalitativt nätverk av medlemmar kan vi vara säkra på att allting sköts ansvarsfullt, från upphämtning till vård till jourhem till adoption.
Då jävlar kommer det hända grejer!
/Vicky